Nationalismen är framtiden! Kulturföreningen Gjallarhornet Stockholm
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
lördag 28 november 2009
Lite om Karl den 12
Karl XII
1682-1697
Karl XII var redan vid födseln förutbestämd att bli enväldig kung. Trontillträdet skedde dock oväntat tidigt då han blev föräldralös vid 14 års ålder. Den förmyndarregering som tillsattes för att styra landet bedömde att Karl XII var så pass mogen för sin ålder att han förklarades myndigt efter bara ett halvår. Den nye kungen fortsatte den politik som hans fader hade bedrivit men år 1700 avbröts den långa fredsperioden av det Stora nordiska kriget när Sverige angreps av Sachsen, Danmark och Ryssland. Resten av Karl XII:s liv kom att ägnas åt detta krig.
Till en början var Sverige framgångsrik. Med stöd av England och Holland tvingades Danmark ut ur kriget efter bara tre månader. I slaget vid Narva besegrades en tre gånger större rysk armé i grunden. Efter detta inriktade Karl XII sig på att slå ut Sachsen vars kurfurste August även var polsk kung. Målet var att avsätta August som polsk kung och vinna Polen som allierad mot Ryssland. Trots en rad segrar mot sachsarna lyckades inte Karl XII behärska hela Polen som istället sönderföll i ett inbördeskrig. 1706 var dock Sachsen besegrad och svenskvännen Stanislaw Leszynski åtminstone till namnet polsk kung.
Det ryska fälttåget 1707-09 slutade däremot i katastrof när armén förintades i slaget vid Poltava. Karl XII var tvungen att fly till Turkiet där han försökte övertala sultanen att förklara krig mot Ryssland. Vilket faktiskt skedde inte mindre än tre gånger. Men Sverige hjälptes inte av detta och 1710-14 erövrade Ryssland Baltikum och Finland samtidigt som Danmarks inträde i kriget 1709 medförde ett nytt tvåfrontskrig. 1713 blev Karl XII obekväm för ledande turkiska politiker och han togs tillfånga under kalabaliken i Bender. Därefter var han i praktiken i turkisk husarrest under 1,5 år innan han fick återvända hem till Sverige.1715 förklarade även Preussen och Hanover krig mot Sverige och de tyska besittningarna förlorades. De följande åren ägnade Karl XII åt att rusta upp Sveriges försvar. För att kunna få en gynnsam fred ledde han två fälttåg mot Norge. Det första var improviserat och misslyckat. Det andra var betydligt mer förberett och skulle sannolikt ha erövrat Norge om inte Karl XII stupade vid belägringen av Fredrikshald.
Karl XII är den mest omstridde personen i vår historia och beroende på vem man frågar kan man få två helt olika svar på hur han var som kung. Redan samtiden var splittrad. För Karl XII uppfattades som en ädelmodig hjälte som var tapper, plikttrogen, principfast, tolerant och inte unnade sig själv någon lyx. Men samtidigt kritiserades han för att han inte lyssnade på goda råd och inte utnyttjade diplomatins möjligheter. Anledningen till att Karl XII har kritiserats så hårt beror främst på den enkla anledningen att han förlorade kriget. Men också på att det är segrarna som skriver historien. Allteftersom kriget fortskred hade alla privilegier i det svenska samhället urholkats i krigsansträngningens namn. Nya skatter infördes som alla var tvungna att betala, även adeln. I officerskåren och förvaltningen hade ofrälset ökat sin andel betydligt. På grund av enväldet och kriget hade adelns särställning mer eller mindre försvunnit. När Karl XII stupade avskaffades enväldet och högadeln tog tillbaka makten. Alla reformer som hade gjorts under Karl XII:s tid revs upp. För även om adeln beundrade Karl XII som person så avskydde de hans politik, och det är detta som har präglat Karl XII:s eftermäle.
Karl XII efterträddes av sin syster Ulrika Eleonora.
1682-1697
Karl XII var redan vid födseln förutbestämd att bli enväldig kung. Trontillträdet skedde dock oväntat tidigt då han blev föräldralös vid 14 års ålder. Den förmyndarregering som tillsattes för att styra landet bedömde att Karl XII var så pass mogen för sin ålder att han förklarades myndigt efter bara ett halvår. Den nye kungen fortsatte den politik som hans fader hade bedrivit men år 1700 avbröts den långa fredsperioden av det Stora nordiska kriget när Sverige angreps av Sachsen, Danmark och Ryssland. Resten av Karl XII:s liv kom att ägnas åt detta krig.
Till en början var Sverige framgångsrik. Med stöd av England och Holland tvingades Danmark ut ur kriget efter bara tre månader. I slaget vid Narva besegrades en tre gånger större rysk armé i grunden. Efter detta inriktade Karl XII sig på att slå ut Sachsen vars kurfurste August även var polsk kung. Målet var att avsätta August som polsk kung och vinna Polen som allierad mot Ryssland. Trots en rad segrar mot sachsarna lyckades inte Karl XII behärska hela Polen som istället sönderföll i ett inbördeskrig. 1706 var dock Sachsen besegrad och svenskvännen Stanislaw Leszynski åtminstone till namnet polsk kung.
Det ryska fälttåget 1707-09 slutade däremot i katastrof när armén förintades i slaget vid Poltava. Karl XII var tvungen att fly till Turkiet där han försökte övertala sultanen att förklara krig mot Ryssland. Vilket faktiskt skedde inte mindre än tre gånger. Men Sverige hjälptes inte av detta och 1710-14 erövrade Ryssland Baltikum och Finland samtidigt som Danmarks inträde i kriget 1709 medförde ett nytt tvåfrontskrig. 1713 blev Karl XII obekväm för ledande turkiska politiker och han togs tillfånga under kalabaliken i Bender. Därefter var han i praktiken i turkisk husarrest under 1,5 år innan han fick återvända hem till Sverige.1715 förklarade även Preussen och Hanover krig mot Sverige och de tyska besittningarna förlorades. De följande åren ägnade Karl XII åt att rusta upp Sveriges försvar. För att kunna få en gynnsam fred ledde han två fälttåg mot Norge. Det första var improviserat och misslyckat. Det andra var betydligt mer förberett och skulle sannolikt ha erövrat Norge om inte Karl XII stupade vid belägringen av Fredrikshald.
Karl XII är den mest omstridde personen i vår historia och beroende på vem man frågar kan man få två helt olika svar på hur han var som kung. Redan samtiden var splittrad. För Karl XII uppfattades som en ädelmodig hjälte som var tapper, plikttrogen, principfast, tolerant och inte unnade sig själv någon lyx. Men samtidigt kritiserades han för att han inte lyssnade på goda råd och inte utnyttjade diplomatins möjligheter. Anledningen till att Karl XII har kritiserats så hårt beror främst på den enkla anledningen att han förlorade kriget. Men också på att det är segrarna som skriver historien. Allteftersom kriget fortskred hade alla privilegier i det svenska samhället urholkats i krigsansträngningens namn. Nya skatter infördes som alla var tvungna att betala, även adeln. I officerskåren och förvaltningen hade ofrälset ökat sin andel betydligt. På grund av enväldet och kriget hade adelns särställning mer eller mindre försvunnit. När Karl XII stupade avskaffades enväldet och högadeln tog tillbaka makten. Alla reformer som hade gjorts under Karl XII:s tid revs upp. För även om adeln beundrade Karl XII som person så avskydde de hans politik, och det är detta som har präglat Karl XII:s eftermäle.
Karl XII efterträddes av sin syster Ulrika Eleonora.
Lite om Karl den 12
Karl XII och Halvord Bryngelsson
Bonden Halvord Bryngelssons förhållande till konung Karl XII har gifvit stoff till åtskilliga berättelser, som ännu idag lefva kvar på folkets läppar i stora delar af Dalsland. Skalder ha strängat sina lyror och sjungit Halvords och konungens lof, och förra sommaren (1916) samlades den dalsländska allmogen - 200 år efter Karl XII:s besök hos Halvord i Klefmarken - för att fira minnet af män som genom sin oegennyttiga fosterländska gärning framstå för oss, senare tiders barn, såsom föredömen, värda att efterföljas.
Enligt släktberättelserna skall Halvord under Karl XII:s krig med Norge 1716 ha spelat en framstående roll. Personligen bekant med "general" Dahlfeldt (1), skall Halvord genom honom ha sammanförts med konung Karl. På grund af sina stora tjänster som budbärare blev Halvord mycket god vän med konungen och erhöll af honom gåfvobref på Klefmarken i Eds socken, där konungen upprepade gånger gästade Halvord. Särskilt omnämnes Karls besök i Klefmarken den 26 juni 1716, hvarvid Halvords son Engelbrekt skall ha vaggats af konungen. Denna senare omständighet torde det vara, som gifvit upphof till den bland allmogen och särskildt inom Halvords släkt - förr mera än nu - gängse tron, att Engelbrekt vore naturlig son till Karl XII. Orimligheten af denna i sig själf föga sannolika uppfattning visas däraf, att Engelbrekt Halvordsson föddes den 25 mars 1715 och Karl XII återkom till Sverige efter många års bortavaro först i december 1715.
Släkttraditionens berättelser om Halvord och Karl XII återfinnas i åskilliga smärre, tryckta arbeten. En del äro återgifna i Langers: "Anteckningar om Karl XII:s besök i Dalsland åren 1716-1718". Senare (1916) har Sahlberg i sin bok "Från en gränsbygd" varit inne på ifrågavarande ämne.
I dessa arbeten ha emellertid släktberättelserna återgifvits utan något försök till kritik, hilket dock är lätt begripligt, då de officiella dokument, på hvilka en dylik skulle baseras, äro mycket sparsamma. Jag skall i det följande söka skildra Halvords förhållande till Karl XII i ljuset af de tillgängliga historiska urkunderna. Dessa utgöras förutom af kyrkoböcker äfven av handlingar i riksarkiven i Köpenhamn och Stockholm, af hvilka senare afskrifter ställts till mitt förfogande af lektor J A Lagermark. Först meddelas en del data från kriget med Norge 1716-18, som äro af betydelse för undersökningen.
Sedan Karl XII efter femton års vistelse i utlandet den 13 dec 1715 landstigit i Sverige, begaf han sig på morgonen den 16 febr 1716 från Ystad på väg till Karlstad, dit han anlände den 18 febr kl 12 på natten. Han stannade där till den 22 febr, då han på aftonen begaf sig till Holmedal, dit han ankom följande dag på förmiddagen. Efter att hafva utdelat förhållningsorder till sina underbefälhafvare bröt han upp den 25 febr från Holmedal mot norska gränsen i spetsen för 3,000 man. Östervallskog passerades den 26, och följande dag inryckte konungen i Norge. Samtidigt ryckte general C G Mörner med en kår in i Norge från Dal och Bohuslän. Den 27 febr ägde en liten träffning rum vid Hölands prästgård i Romerige i södra Norge, hvarvid arfprinsen af Hessen blef sårad och måste föras till Åmål, där han låg sjuk i nära tre månader. Den 11 mars förlade Karl sitt högkvarter till Kristiania. Hela armén hade då samlats där efter ett besvärligt tåg på obanade vägar och i ovanligt djup snö. Konungen väntade förstärkningar från Ascheberg, som förde befälet öfver trupperna på Dal och i Bohuslän, men denne hade af rykten låtit skrämma sig, så att han i stället för att rycka mot Kristiania drog sig tillbaka in på svenskt område. Då således inga förstärkningar kommo från Sverige, blef Karls ställning i Kristiania slutligen ohållbar, hvarför han med oförrättadt ärende måste draga sig tillbaka. Detta inträffade natten mellan den 18 och 19 april (1716).
På återtåget tilltvingade konungen sig den 21-24 april öfvergången öfver Glommen. Den 4 maj förlade han sitt högkvarter till Torpum. Ännu den 28 juni låg han kvar där, men den 1 juli finna vi honom i Svinesund. Den 29 juli var hela armén åter i Sverige. Karl lämnade då gränstrakterna och vistades i Lund från slutet af augusti 1716 till juni 1718. Under denna tid gjorde han tvänne gånger resor till norska gränsen, nämligen aug-sept 1717 och mars-april 1718. Vid det förra tillfället gjorde han en mönstringsresa utefter riksgränsen. Han visiterade fästningsanläggningarna vid Strömstad samt gränsposteringarne. Vid samma tid besöktes V Ed. (Enligt Lignell var detta första gången konungen besökte denna plats). Han kom dit den 5 aug och dröjde där till den 18 aug, då han öfver Bohuslän begaf sig till Göteborg och vidare till Lund.
Den 21 april 1718 återfinna vi Karl XII i Värmland. Han begaf sig samma dag med 27 små roddbåtar från Holmedal på Stora Le till V Ed, dit han anlände följande morgon. Den 24 april var Karl i Strömstad. Därifrån begaf han sig till Skåne.
Den 11 juni var konungen åter i Strömstad och gjorde i aug-sept ofta färder till häst utefter gränsen mellan Strömstad och Eda (i Värmland). Den 28 okt bröt han med mellersta kolonnen af sin armé upp från V Eds prästgård. Själf tog han vägen öfver Töftedalen, men hufvudstyrkan tågade öfver Klefmarken mot gränsen, hvarefter på norskt område Jakobsrud, Præstebakke och Snekkekleven i nämnd ordning passerades. H O von Albedyl inbröt från Värmland, C G Mörner och arfprinsen Fredrik af Hessen från Bohuslän öfver Svinesund. Konungen hann emellertid ej långt denna gången. Den 30 nov 1718 ändade en kula hans lif utanför Fredrikstens fästning.
Af det sagda framgår sålunda, att Karl XII befann sig vid norska gränsen i närheten af V Ed (2) vid fyra särskilda tillfällen, nämligen april-juni 1716, aug-sept 1717, mars-maj och aug-okt 1718. Den 4 maj - omkring 28 juni 1716 hade Karl sitt högkvarter i Torpum. Under denna tid skulle det i släktberättelserna omnämnda besöket i Klefmarken ha ägt rum, nämligen den 26 juni. Någon tid dessförinnan skulle Halvord ha gjort konungen sina tjänster. Det stämmer bra öfverens med de historiska data. Karl låg nämligen i Kristiania under tiden 11 mars - 19 april. Halvord skickades af honom till Sverige med bud om förstärkning. Efter väl förrättadt ärende återvände Halvord till Kristiania, medförande bref från Sverige till konungen.
Bref befintliga i riksarkivet i Köpenhamn ge en i viktiga punkter från släkttraditionen afvikande framställning. Enligt dessa, som utgöras af rapporter från de danska befälhafvarne, hade befälhafvaren för den enrollerade allmogen på Dal, öfverstelöjtnant Brinck, den 2 april 1716 afsändt en bonde, Halvord Bryngelsson, för att öfverföra ett bref från Brinck till Mörner (3), hvari omtalades, att posteringen vid Enningedals bro (som skulle upprätthålla förbindelsen med Sverige) var upphäfd, och att Ascheberg hade kommit tillbaka till Sverige, hvarför all förbindelse med hären i Norge var afbruten. Alla regementen, som skulle tåga till Norge vore i full marsch och skulle inom kort vara vid gränsen. Brinck hade flera viktiga bref till konungen, men dem vågade han ej nu sända. Men Halvord lät på vägen öfvertala sig af en norsk kunskapare, Nils Larsson Hallerö i Enningedalen, att föra Brincks bref till Fredrikstens fästning. Sedan kommendanten Brun därstädes den 5 april tagit afskrift af nämnda bref, förseglades det åter, och bonden lofvade att föra det till Kristiania och sedan återvända till Fredriksten med det svar, han erhöll af konungen. I Kristiania anade man ingen list. Halvord fick den 9 april som belöning för sig och sina arfvingar besittningsrätt till 1/2 kronohemman Klefmarken i Eds socken på Dal. Gåfvobrefvet som finns i afskrift i riksarkivet (4) är af följande lydelse:
Besitningsbref för åboen Halfword Bryngelsson och des arfwingar på Hemmanet Clevemark.
Carl etc. Giöre witterligit, at wi af Kongl Nåde wele hafwa skänkt, som wi ock härmed och i kraft af detta wårt öpne bref i nåder skänkje och förunne bonden Halfword Bryngelsson des Hustru och barn arfwinge efter arfwinge besitnings Rättigheten uppå Clewemark hallfft Cronehemman belägit uti Elfsborgs lähn, Wedbo Härad och Ed sockn, så at ingen skal hafwa mackt at drifwa honom eller dem ifrån bem:te hemman, så länge de utgiöra den därå lagde Skat och utskylder. Til yttermera wisso etc.
Christiania d 9 april.
Carolus.
Flera bref (18 st) anförtroddes nu åt Halvord, men han förde dem alla den 11 april till Fredriksten. Brun, fästningskommendanten, gjorde den 12 april extrakt af de 18 från Kristiania medförda brefven. Samtliga extrakten bifogades sedan den danske befälhafvaren generallöjtnant Lützows utlåtande af den 23 juni angående bondens förhållande. Dessa finnas i Refererede Sager i riksarkivet i Köpenhamn.p> På grund af Brincks bref, som af Halvord förts till Kristiania, skickade konungen den 10 april generalmajor Delvig till Sverige för att arrestera Ascheberg och ge order om sändandet af artilleri och andra förnödenheter till hären i Norge.
I sitt bref till Mörner af den 2 april säger Brinck: "Flera bref än dette ene har jag intet dristat mig denna gången att anförtro honom (=Halvord) men kommer han väl fram, skall han en annan gång få bref med sig till H Kongl M:t, som jag har här liggandes och intet vet, hur jag skall dem fortskaffa". Men i ett bref till öfverste Lars Granfeldt, dagtecknadt V Ed den 24 april, säger han, att han genom sin utskickade fick prakticera bref från arfprinsen till konungen jämte det han själf skref till Mörner.
I sitt redan omnämnda utlåtande om Halvord af den 23 juni (4 juli ny stil) säger Lützow, att både han och generalmajor Sponneck (en annan dansk befälhafvare) trodde, att det (=Brincks bref) varit ett "stratagema" af svenskarne, emedan intet positivt svar på Brincks bref innehölls i något af de från Kristiania medförda brefven. Lagermark framkastar i sin gradualafhandling, sid 48, den tanken, att Halvord i samråd med Brinck till kommendanten på Fredriksten (Brun) blott framfört Brincks bref till Mörner men ej arfprinsens till konungen. Men med tanke på att kommendanten Brun i en särskild skrifvelse anhåller, att danske konungen måtte anvisa en gård i Norge till bostad åt Halvord, enär han vore misstänkt af svenskarne och ej vågade sig tillbaka till Sverige (Refererede Sager, maj 1716), tillägger Lagermark tviflande: "Men hvarför har han (Halvord) ej vågat återvända till Sverige, om så skett?".
Af Eds församlings kyrkoböcker framgår emellertid med all tydlighet, att Halvord verkligen återvändt till Sverige och i Klefmarken framlefvat sitt lif som en aktad man. I nämnda församlings dödbok står följande att läsa "1753 den 6 maj begrofs gifte mannen Halfvard Bryngelsson från Klefmarken, dödde den 24 april af Kräftan, 81 år; varit Kundskaperkarl i Högste salig Hans majts Konung Carl den XII fälttåg emot Fredrichshall, för sin oförtrutenhet, slughet och redobogenhet härvid blef honom af Konung Carl gifvet i Christiania Klefmarken till arf och eget i evärdliga tider". Vore de danska uppgifterna med verkligheten öfverensstämmande, hade nog icke heller Halvords son Engelbrekt blifvit den betrodde man han blef. (Han var ortens representant vid riksdagarne 1761 och 1765). Kyrkoböckernas vittnesbörd måste anses tillförlitligare än uttalandet i Bruns omnämnda bref. Det af Lagermark framkastade antagandet måste i själfva verket vara det riktiga, fastän han själf (i brist på bevismaterial) afvisar det i samma andedrag, som han framkastat det. Det är i hvarje fall det enda antagande, som kan ge en tillfredsställande förklaring af föreliggande fakta.
Återstår att nämna något om Karl XII:s besök på Klefmarken. Medan han låg i Torpum (4 maj - omkr 28 juni 1716), hade konungen helt säkert annat att tänka på. Han befann sig ju faktiskt på återtåg. Torpum ligger också något långt ifrån Klefmarken. Det oaktadt kan ju kungen ha aflagt ett besök i Klefmarken i samband med någon annan resa. I sådant fall är det emellertid osannolikt, att besöket skett just den 26 juni. Den 22 och 23 juni hade Karl företagit ett anfall mot Fredrikshall och måst dra sig tillbaka till Torpum. Därunder blef han själf, ehuru lindrigt, skadad af en fientlig bomb. Dessutom utfärdade konungen, enligt riksregistraturen, den 26 juni åtminstone sju bref, dagtecknade i Torpum. Någon af de följande dagarne förflyttade Karl sitt högkvarter från Torpum till Svinesund.
Under tiden 5-18 aug 1717 vistades Karl i V Ed. Då förefanns det gifvetvis intet yttre hinder för ett besök i Klefmarken. Emellertid var då Engelbrekt Halvordsson 2 1/2 år gammal och torde därför ej ha legat i vaggan, som släktberättelsen förtäljer. Konungens första besök i Klefmarken har väl följaktligen icke ägt rum då.
Den 22 april 1718 gjorde Karl ånyo ett besök i V Ed. Detta var dock kort, ty redan den 24 april återfinna vi honom i Strömstad.
Under aug-okt 1718 vistades Karl utmed norska gränsen och företog upprepade ridturer mellan Eda (i Värmland) och Strömstad. Härunder torde Klefmarken vid flera tillfällen ha passerats. Då Karl den 28 okt 1718 bröt upp med sin här från V Ed och gick öfver norska gränsen, hade han väl ganska säkert tillbringat sin sista natt på svenskt område i Eds prästgård, där han haft sitt högkvarter. och icke i Klefmarken, som ju ligger omkring en mil därifrån. För öfrigt tågade, som nämnt, hären öfver Klefmarken, medan konungen själf tog en sydligare väg öfver Töftedal.
Som resultat af föreliggande lilla undersökning framgår, att de till vår tid bevarade berättelserna om Halvord och hans förhållande till Karl XII äro till väsentliga delar med verkligheten öfverensstämmande. Den bild de ge af Halvord såsom en god medborgare hvilken i ofredstid gjort sin konung och sitt land värdefulla tjänster, kvarstår ogrundad. Påståenden, om motsatsen finna däremot icke stöd vid granskning af förefintliga historiska dokument.
Noter:
1. I verkligheten var denna ej general utan kapten.
2. Klefmarken ligger omkr 1 mil i nordlig riktning från Ed.
3. M. befann sig hos konungen i Kristiania.
4. I riksregistr. för 1716.
Halvordslitteratur
1. Halvordsson, Engelbrekt. Konung Carl tolftes samtal med den trogna bonden Halfvord Bryngelsson på gården Klefvemarken i Eds socken på Dahlsland, räddadt från glömskan af dess son Engelbrecht Halfvordsson. Vesterås, Björkbom 1833 8:o 1/2 ark. En annan upplaga trycktes samma år i Vänersborg enl. Lignell ("Beskrifning öfver grefskapet Dal")
2. - -, Konung Carl den tolftes samtal med den trogne bonden Halfvord Bryngelsson på gården Klefvemarken i Eds socken på Dahlsland. Allmänheten meddelad af samma bondes son Engelbrecht Halfvordsson. (Visor och berättelser etc 31). Upsala S P Leffler 1836; 8:o 1/2 ark.
3. - -, Berättelse om Halfvord Bryngelssons ärende och samtal med konung Carl tolfte. Samt ett rim om konungens besök hos Halfvord på Klefvemarken den 26 juni 1716. Af Halfvords son Engelbrecht. (Samlade och till trycket befordrade af P A Peterson) 2 uppl Åmål. P A Peterson 1856; 8:o 16 sid; 1:sta upplagan utgafs i Karlstad 1839.
4. Strandberg, C A V "Engelbrekt Halvordsson" i hans Samlade vitterhetsarbeten. Sthlm 1877-78 1:257.
5. Lagermark, J A Karl XII:s krig i Norge 1716. Akad. afh. Upsala 1883.
6. Tammelin, Filip. "I bondestugan"; ingår i "Ett blad ur Carlasagan" i folkkalendern Svea 1894 (50:de årg).
7. Langer, Thure L Anteckningar om Carl XII:s besök i Dalsland åren 1716-1718, Klefmarkssläkten och Dalsländska karoliner mm. Vänersborg 1914; 64 sid.
8. Sahlberg, Esaias. Från en gränsbygd. Strödda skildringar från trakten kring Ed. Göteborg 1916; 128 sid.
--------------------------------------------------------------------------------
Bonden Halvord Bryngelssons förhållande till konung Karl XII har gifvit stoff till åtskilliga berättelser, som ännu idag lefva kvar på folkets läppar i stora delar af Dalsland. Skalder ha strängat sina lyror och sjungit Halvords och konungens lof, och förra sommaren (1916) samlades den dalsländska allmogen - 200 år efter Karl XII:s besök hos Halvord i Klefmarken - för att fira minnet af män som genom sin oegennyttiga fosterländska gärning framstå för oss, senare tiders barn, såsom föredömen, värda att efterföljas.
Enligt släktberättelserna skall Halvord under Karl XII:s krig med Norge 1716 ha spelat en framstående roll. Personligen bekant med "general" Dahlfeldt (1), skall Halvord genom honom ha sammanförts med konung Karl. På grund af sina stora tjänster som budbärare blev Halvord mycket god vän med konungen och erhöll af honom gåfvobref på Klefmarken i Eds socken, där konungen upprepade gånger gästade Halvord. Särskilt omnämnes Karls besök i Klefmarken den 26 juni 1716, hvarvid Halvords son Engelbrekt skall ha vaggats af konungen. Denna senare omständighet torde det vara, som gifvit upphof till den bland allmogen och särskildt inom Halvords släkt - förr mera än nu - gängse tron, att Engelbrekt vore naturlig son till Karl XII. Orimligheten af denna i sig själf föga sannolika uppfattning visas däraf, att Engelbrekt Halvordsson föddes den 25 mars 1715 och Karl XII återkom till Sverige efter många års bortavaro först i december 1715.
Släkttraditionens berättelser om Halvord och Karl XII återfinnas i åskilliga smärre, tryckta arbeten. En del äro återgifna i Langers: "Anteckningar om Karl XII:s besök i Dalsland åren 1716-1718". Senare (1916) har Sahlberg i sin bok "Från en gränsbygd" varit inne på ifrågavarande ämne.
I dessa arbeten ha emellertid släktberättelserna återgifvits utan något försök till kritik, hilket dock är lätt begripligt, då de officiella dokument, på hvilka en dylik skulle baseras, äro mycket sparsamma. Jag skall i det följande söka skildra Halvords förhållande till Karl XII i ljuset af de tillgängliga historiska urkunderna. Dessa utgöras förutom af kyrkoböcker äfven av handlingar i riksarkiven i Köpenhamn och Stockholm, af hvilka senare afskrifter ställts till mitt förfogande af lektor J A Lagermark. Först meddelas en del data från kriget med Norge 1716-18, som äro af betydelse för undersökningen.
Sedan Karl XII efter femton års vistelse i utlandet den 13 dec 1715 landstigit i Sverige, begaf han sig på morgonen den 16 febr 1716 från Ystad på väg till Karlstad, dit han anlände den 18 febr kl 12 på natten. Han stannade där till den 22 febr, då han på aftonen begaf sig till Holmedal, dit han ankom följande dag på förmiddagen. Efter att hafva utdelat förhållningsorder till sina underbefälhafvare bröt han upp den 25 febr från Holmedal mot norska gränsen i spetsen för 3,000 man. Östervallskog passerades den 26, och följande dag inryckte konungen i Norge. Samtidigt ryckte general C G Mörner med en kår in i Norge från Dal och Bohuslän. Den 27 febr ägde en liten träffning rum vid Hölands prästgård i Romerige i södra Norge, hvarvid arfprinsen af Hessen blef sårad och måste föras till Åmål, där han låg sjuk i nära tre månader. Den 11 mars förlade Karl sitt högkvarter till Kristiania. Hela armén hade då samlats där efter ett besvärligt tåg på obanade vägar och i ovanligt djup snö. Konungen väntade förstärkningar från Ascheberg, som förde befälet öfver trupperna på Dal och i Bohuslän, men denne hade af rykten låtit skrämma sig, så att han i stället för att rycka mot Kristiania drog sig tillbaka in på svenskt område. Då således inga förstärkningar kommo från Sverige, blef Karls ställning i Kristiania slutligen ohållbar, hvarför han med oförrättadt ärende måste draga sig tillbaka. Detta inträffade natten mellan den 18 och 19 april (1716).
På återtåget tilltvingade konungen sig den 21-24 april öfvergången öfver Glommen. Den 4 maj förlade han sitt högkvarter till Torpum. Ännu den 28 juni låg han kvar där, men den 1 juli finna vi honom i Svinesund. Den 29 juli var hela armén åter i Sverige. Karl lämnade då gränstrakterna och vistades i Lund från slutet af augusti 1716 till juni 1718. Under denna tid gjorde han tvänne gånger resor till norska gränsen, nämligen aug-sept 1717 och mars-april 1718. Vid det förra tillfället gjorde han en mönstringsresa utefter riksgränsen. Han visiterade fästningsanläggningarna vid Strömstad samt gränsposteringarne. Vid samma tid besöktes V Ed. (Enligt Lignell var detta första gången konungen besökte denna plats). Han kom dit den 5 aug och dröjde där till den 18 aug, då han öfver Bohuslän begaf sig till Göteborg och vidare till Lund.
Den 21 april 1718 återfinna vi Karl XII i Värmland. Han begaf sig samma dag med 27 små roddbåtar från Holmedal på Stora Le till V Ed, dit han anlände följande morgon. Den 24 april var Karl i Strömstad. Därifrån begaf han sig till Skåne.
Den 11 juni var konungen åter i Strömstad och gjorde i aug-sept ofta färder till häst utefter gränsen mellan Strömstad och Eda (i Värmland). Den 28 okt bröt han med mellersta kolonnen af sin armé upp från V Eds prästgård. Själf tog han vägen öfver Töftedalen, men hufvudstyrkan tågade öfver Klefmarken mot gränsen, hvarefter på norskt område Jakobsrud, Præstebakke och Snekkekleven i nämnd ordning passerades. H O von Albedyl inbröt från Värmland, C G Mörner och arfprinsen Fredrik af Hessen från Bohuslän öfver Svinesund. Konungen hann emellertid ej långt denna gången. Den 30 nov 1718 ändade en kula hans lif utanför Fredrikstens fästning.
Af det sagda framgår sålunda, att Karl XII befann sig vid norska gränsen i närheten af V Ed (2) vid fyra särskilda tillfällen, nämligen april-juni 1716, aug-sept 1717, mars-maj och aug-okt 1718. Den 4 maj - omkring 28 juni 1716 hade Karl sitt högkvarter i Torpum. Under denna tid skulle det i släktberättelserna omnämnda besöket i Klefmarken ha ägt rum, nämligen den 26 juni. Någon tid dessförinnan skulle Halvord ha gjort konungen sina tjänster. Det stämmer bra öfverens med de historiska data. Karl låg nämligen i Kristiania under tiden 11 mars - 19 april. Halvord skickades af honom till Sverige med bud om förstärkning. Efter väl förrättadt ärende återvände Halvord till Kristiania, medförande bref från Sverige till konungen.
Bref befintliga i riksarkivet i Köpenhamn ge en i viktiga punkter från släkttraditionen afvikande framställning. Enligt dessa, som utgöras af rapporter från de danska befälhafvarne, hade befälhafvaren för den enrollerade allmogen på Dal, öfverstelöjtnant Brinck, den 2 april 1716 afsändt en bonde, Halvord Bryngelsson, för att öfverföra ett bref från Brinck till Mörner (3), hvari omtalades, att posteringen vid Enningedals bro (som skulle upprätthålla förbindelsen med Sverige) var upphäfd, och att Ascheberg hade kommit tillbaka till Sverige, hvarför all förbindelse med hären i Norge var afbruten. Alla regementen, som skulle tåga till Norge vore i full marsch och skulle inom kort vara vid gränsen. Brinck hade flera viktiga bref till konungen, men dem vågade han ej nu sända. Men Halvord lät på vägen öfvertala sig af en norsk kunskapare, Nils Larsson Hallerö i Enningedalen, att föra Brincks bref till Fredrikstens fästning. Sedan kommendanten Brun därstädes den 5 april tagit afskrift af nämnda bref, förseglades det åter, och bonden lofvade att föra det till Kristiania och sedan återvända till Fredriksten med det svar, han erhöll af konungen. I Kristiania anade man ingen list. Halvord fick den 9 april som belöning för sig och sina arfvingar besittningsrätt till 1/2 kronohemman Klefmarken i Eds socken på Dal. Gåfvobrefvet som finns i afskrift i riksarkivet (4) är af följande lydelse:
Besitningsbref för åboen Halfword Bryngelsson och des arfwingar på Hemmanet Clevemark.
Carl etc. Giöre witterligit, at wi af Kongl Nåde wele hafwa skänkt, som wi ock härmed och i kraft af detta wårt öpne bref i nåder skänkje och förunne bonden Halfword Bryngelsson des Hustru och barn arfwinge efter arfwinge besitnings Rättigheten uppå Clewemark hallfft Cronehemman belägit uti Elfsborgs lähn, Wedbo Härad och Ed sockn, så at ingen skal hafwa mackt at drifwa honom eller dem ifrån bem:te hemman, så länge de utgiöra den därå lagde Skat och utskylder. Til yttermera wisso etc.
Christiania d 9 april.
Carolus.
Flera bref (18 st) anförtroddes nu åt Halvord, men han förde dem alla den 11 april till Fredriksten. Brun, fästningskommendanten, gjorde den 12 april extrakt af de 18 från Kristiania medförda brefven. Samtliga extrakten bifogades sedan den danske befälhafvaren generallöjtnant Lützows utlåtande af den 23 juni angående bondens förhållande. Dessa finnas i Refererede Sager i riksarkivet i Köpenhamn.p> På grund af Brincks bref, som af Halvord förts till Kristiania, skickade konungen den 10 april generalmajor Delvig till Sverige för att arrestera Ascheberg och ge order om sändandet af artilleri och andra förnödenheter till hären i Norge.
I sitt bref till Mörner af den 2 april säger Brinck: "Flera bref än dette ene har jag intet dristat mig denna gången att anförtro honom (=Halvord) men kommer han väl fram, skall han en annan gång få bref med sig till H Kongl M:t, som jag har här liggandes och intet vet, hur jag skall dem fortskaffa". Men i ett bref till öfverste Lars Granfeldt, dagtecknadt V Ed den 24 april, säger han, att han genom sin utskickade fick prakticera bref från arfprinsen till konungen jämte det han själf skref till Mörner.
I sitt redan omnämnda utlåtande om Halvord af den 23 juni (4 juli ny stil) säger Lützow, att både han och generalmajor Sponneck (en annan dansk befälhafvare) trodde, att det (=Brincks bref) varit ett "stratagema" af svenskarne, emedan intet positivt svar på Brincks bref innehölls i något af de från Kristiania medförda brefven. Lagermark framkastar i sin gradualafhandling, sid 48, den tanken, att Halvord i samråd med Brinck till kommendanten på Fredriksten (Brun) blott framfört Brincks bref till Mörner men ej arfprinsens till konungen. Men med tanke på att kommendanten Brun i en särskild skrifvelse anhåller, att danske konungen måtte anvisa en gård i Norge till bostad åt Halvord, enär han vore misstänkt af svenskarne och ej vågade sig tillbaka till Sverige (Refererede Sager, maj 1716), tillägger Lagermark tviflande: "Men hvarför har han (Halvord) ej vågat återvända till Sverige, om så skett?".
Af Eds församlings kyrkoböcker framgår emellertid med all tydlighet, att Halvord verkligen återvändt till Sverige och i Klefmarken framlefvat sitt lif som en aktad man. I nämnda församlings dödbok står följande att läsa "1753 den 6 maj begrofs gifte mannen Halfvard Bryngelsson från Klefmarken, dödde den 24 april af Kräftan, 81 år; varit Kundskaperkarl i Högste salig Hans majts Konung Carl den XII fälttåg emot Fredrichshall, för sin oförtrutenhet, slughet och redobogenhet härvid blef honom af Konung Carl gifvet i Christiania Klefmarken till arf och eget i evärdliga tider". Vore de danska uppgifterna med verkligheten öfverensstämmande, hade nog icke heller Halvords son Engelbrekt blifvit den betrodde man han blef. (Han var ortens representant vid riksdagarne 1761 och 1765). Kyrkoböckernas vittnesbörd måste anses tillförlitligare än uttalandet i Bruns omnämnda bref. Det af Lagermark framkastade antagandet måste i själfva verket vara det riktiga, fastän han själf (i brist på bevismaterial) afvisar det i samma andedrag, som han framkastat det. Det är i hvarje fall det enda antagande, som kan ge en tillfredsställande förklaring af föreliggande fakta.
Återstår att nämna något om Karl XII:s besök på Klefmarken. Medan han låg i Torpum (4 maj - omkr 28 juni 1716), hade konungen helt säkert annat att tänka på. Han befann sig ju faktiskt på återtåg. Torpum ligger också något långt ifrån Klefmarken. Det oaktadt kan ju kungen ha aflagt ett besök i Klefmarken i samband med någon annan resa. I sådant fall är det emellertid osannolikt, att besöket skett just den 26 juni. Den 22 och 23 juni hade Karl företagit ett anfall mot Fredrikshall och måst dra sig tillbaka till Torpum. Därunder blef han själf, ehuru lindrigt, skadad af en fientlig bomb. Dessutom utfärdade konungen, enligt riksregistraturen, den 26 juni åtminstone sju bref, dagtecknade i Torpum. Någon af de följande dagarne förflyttade Karl sitt högkvarter från Torpum till Svinesund.
Under tiden 5-18 aug 1717 vistades Karl i V Ed. Då förefanns det gifvetvis intet yttre hinder för ett besök i Klefmarken. Emellertid var då Engelbrekt Halvordsson 2 1/2 år gammal och torde därför ej ha legat i vaggan, som släktberättelsen förtäljer. Konungens första besök i Klefmarken har väl följaktligen icke ägt rum då.
Den 22 april 1718 gjorde Karl ånyo ett besök i V Ed. Detta var dock kort, ty redan den 24 april återfinna vi honom i Strömstad.
Under aug-okt 1718 vistades Karl utmed norska gränsen och företog upprepade ridturer mellan Eda (i Värmland) och Strömstad. Härunder torde Klefmarken vid flera tillfällen ha passerats. Då Karl den 28 okt 1718 bröt upp med sin här från V Ed och gick öfver norska gränsen, hade han väl ganska säkert tillbringat sin sista natt på svenskt område i Eds prästgård, där han haft sitt högkvarter. och icke i Klefmarken, som ju ligger omkring en mil därifrån. För öfrigt tågade, som nämnt, hären öfver Klefmarken, medan konungen själf tog en sydligare väg öfver Töftedal.
Som resultat af föreliggande lilla undersökning framgår, att de till vår tid bevarade berättelserna om Halvord och hans förhållande till Karl XII äro till väsentliga delar med verkligheten öfverensstämmande. Den bild de ge af Halvord såsom en god medborgare hvilken i ofredstid gjort sin konung och sitt land värdefulla tjänster, kvarstår ogrundad. Påståenden, om motsatsen finna däremot icke stöd vid granskning af förefintliga historiska dokument.
Noter:
1. I verkligheten var denna ej general utan kapten.
2. Klefmarken ligger omkr 1 mil i nordlig riktning från Ed.
3. M. befann sig hos konungen i Kristiania.
4. I riksregistr. för 1716.
Halvordslitteratur
1. Halvordsson, Engelbrekt. Konung Carl tolftes samtal med den trogna bonden Halfvord Bryngelsson på gården Klefvemarken i Eds socken på Dahlsland, räddadt från glömskan af dess son Engelbrecht Halfvordsson. Vesterås, Björkbom 1833 8:o 1/2 ark. En annan upplaga trycktes samma år i Vänersborg enl. Lignell ("Beskrifning öfver grefskapet Dal")
2. - -, Konung Carl den tolftes samtal med den trogne bonden Halfvord Bryngelsson på gården Klefvemarken i Eds socken på Dahlsland. Allmänheten meddelad af samma bondes son Engelbrecht Halfvordsson. (Visor och berättelser etc 31). Upsala S P Leffler 1836; 8:o 1/2 ark.
3. - -, Berättelse om Halfvord Bryngelssons ärende och samtal med konung Carl tolfte. Samt ett rim om konungens besök hos Halfvord på Klefvemarken den 26 juni 1716. Af Halfvords son Engelbrecht. (Samlade och till trycket befordrade af P A Peterson) 2 uppl Åmål. P A Peterson 1856; 8:o 16 sid; 1:sta upplagan utgafs i Karlstad 1839.
4. Strandberg, C A V "Engelbrekt Halvordsson" i hans Samlade vitterhetsarbeten. Sthlm 1877-78 1:257.
5. Lagermark, J A Karl XII:s krig i Norge 1716. Akad. afh. Upsala 1883.
6. Tammelin, Filip. "I bondestugan"; ingår i "Ett blad ur Carlasagan" i folkkalendern Svea 1894 (50:de årg).
7. Langer, Thure L Anteckningar om Carl XII:s besök i Dalsland åren 1716-1718, Klefmarkssläkten och Dalsländska karoliner mm. Vänersborg 1914; 64 sid.
8. Sahlberg, Esaias. Från en gränsbygd. Strödda skildringar från trakten kring Ed. Göteborg 1916; 128 sid.
--------------------------------------------------------------------------------
Gunnar kommenterar 091128
Har kommit igång med ny blogg adress efter problem med att få en aktiverings länk att fungera.
jag har lagt in kommentarer på den 30 november på www.nationell.nu
jag hör att radio SD faktiskt läser om Karl den 12 all heder för det.
Dock är det länge sedan de helt upphörde att hylla både Karl den 12 och Engelbrekt.
jag var med på flera av dessa både med vårt eget lilla Sverigepartiet samt SD på 80 och 90 talet.SD hänvisar till fulla skinnskallar och heilande mm.
Men problemet med skinnskallar är litet idag mera diciplin råder idag.
Gjorde lite reklam för bandet som Georg sänder ut med b la historiska föredrag julsagor mm mm.
jag har lagt in kommentarer på den 30 november på www.nationell.nu
jag hör att radio SD faktiskt läser om Karl den 12 all heder för det.
Dock är det länge sedan de helt upphörde att hylla både Karl den 12 och Engelbrekt.
jag var med på flera av dessa både med vårt eget lilla Sverigepartiet samt SD på 80 och 90 talet.SD hänvisar till fulla skinnskallar och heilande mm.
Men problemet med skinnskallar är litet idag mera diciplin råder idag.
Gjorde lite reklam för bandet som Georg sänder ut med b la historiska föredrag julsagor mm mm.
Stockholms Närradio FM 88 95 101
Radio SD lördag kl 1400-1500 repris söndag kl 0900-1000 samt torsdag kl 2030-2130
Gjallarhornet Lördag kl 1700-1830
Dessa är de enda nationella kvar på radio88.
Gjallarhornet Lördag kl 1700-1830
Dessa är de enda nationella kvar på radio88.
Välkomna till Kelterkorsets Blogg!091128
Gunnar Anderssons media skapar ständigt nya internet adresser och bloggar och media sidor.
För annons om postorder gå till www.nordisk.nu Birka se säljes under Blandat Säljes heter Natsol
För annons om postorder gå till www.nordisk.nu Birka se säljes under Blandat Säljes heter Natsol
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)