Nationalismen är framtiden! Kulturföreningen Gjallarhornet Stockholm
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
söndag 3 januari 2010
Hennix 3/01 2010
From: X X
Sent: Sunday, January 03, 2010 3:49 PM
Subject: Hennix veckobrev 3 jan 2010: Morden på vargarna
10.000 moraliskt och intellektuellt underutvecklade lustmördare har gett sig ut i skogarna för att få utlopp för sin oemotståndliga önskan att döda 27 vargar, ett av de fåtal och mest värdefulla vilda djur vi har i Sverige. - Vargen tar får, skyller de på. Därför måste minst 10 % av vargstammen kollektivt straffas med döden.
Om jägarna vill värna om fåren så kan de bygga stängsel åt de fåtal fåruppfödare som behöver det. Sanningen är ju att jägarna totalt struntar i fåren, utan att de i sin primitiva föreställningsvärld känner sig som en modig jägare och karlakarl om de skjutit en varg.
Varför inte samma omtanke om hederligt folk som när det gäller fåren? Vi har hundratals notoriska brottslingar som mördar, våldtar, rånar och misshandlar människor. Det är ett betydligt större problem än de fåtal vargar som tar får. Kan inte de blodtörstiga och "modiga" jägarna jaga och skjuta 10 % av dessa brottslingar i stället? Då blir det ju en jämbördig jakt eftersom de kriminella också oftast har vapen.
Nej det kan de inte, därför att dessa hurtiga bondläppar är så fega att de inte törs möta jämbördiga motståndare. De törs inte en försvara eller hämnas sina familjer när de blir ansatta av brottslingar.
De som beslutat om massmordet på vargarna är riksdagens ledamöter. Dessa parlamentariska hönshjärnor tillgodoser det moraliska proletariatets önskningar eftersom dessa röstat in dem och för att riksdagsmännen generellt är av samma skrot och korn. De vill inte heller ha någon jakt på kriminella, nej brottslingarna ska ha omtanke och hjälp "i sin svåra situation". Kända brottslingar behandlas med stor respekt och får möjligheter att bli programledare i TV, skriva böcker, hålla väl betalda föredrag och få anställningar som ungdomsledare.
Jag undrar vad misshandlade och bestulna offer tänker på när brottslingen görs till kändis i TV.
I dagarna har vi sett resultatet av ett annat idiotiskt riksdagsbeslut för att tillgodose pöbelns primitiva instinkter; ett fullkomligt helvete av smällare och raketer som skämmer och skadar både djur, fåglar och människor. Fast det brinner upp flera hus varje år, människor skadas svårt och får lungcancer av tungmetaller som regnar ned, så tillåter riksdagen detta destruktiva beteende. Valboskapets primitiva nöjen tillfredsställs i första hand.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Med anledning av hetsjakten på varg publicerar jag min artikel om varg i repris:
Varg
Vargen är ett av de djur som ligger mig närmast om hjärtat. Hon är det otämjda, vilda, fria djur som representerar en del av den nordiska naturens själ. Hennes ylande om natten när hon uttrycker längtan, ångest och hunger eller kallar på andra vargar, manar fram en upplevelse hos mig av medkänsla och samhörighet under vår gemensamma tid som levande varelser på jorden.
Vargen symboliserar för mig den ursprungliga fria själen som inte kuvats till lydnad under människans onaturliga föreställningar och konstruerade, ickelevande miljö.
Vargen har en hög överlevnadsintelligens som inte är begränsad av mänskliga fördomar. Hennes naturliga realism, instinkt, luktsinne, kroppskonstitution och ofta clairvoyanta förmåga att känna på sig hotande faror, gör henne överlägsen människan att överleva utan hjälpmedel i vildmarken.
Mot sina närmaste, och även mot människor hon lärt känna, är vargen kärleksfull och tillgiven. Flera vittnen i Sverige har berättat om hur en varg kommit in på gården och börjat leka med deras hund.
I USA och Kanada har många forskare gjort sig bekanta med vilda vargar och dokumenterat deras tillgivenhet och intelligens.
I storstaden Anchorage i Alaska lever ca 30 vargar i två flockar. Varken dessa eller de 250 svart- samt 60 grizzlybjörnar som finns inom staden har någonsin dödat en människa. Vargarna har vid flera tillfällen varje år överfallit och dödat hundar som varit ute med sina ägare, men aldrig angripit ägarna. En enda djurvårdare behövs för att köra bort de björnar som ibland stör folk genom att rota i soptunnor eller tigga mat. Myndigheterna har inga planer på att skjuta vargarna eller björnarna.
Det är en gåta varför det finns så många människor i Dalarna och Värmland som har en fullkomligt obefogad vargskräck. Stora starka karlar håller på att göra i byxorna bara för att en varg tittar på dem, och kräver att vargen ska skjutas. Många är rädda för att vargen ska äta upp deras barn på väg till skolan. Detta problem löses inte med att mörda vargarna utan det är snarare befogat att den som har vargfobi får psykiatrisk vård; kognitiv terapi och medicinering.
Det enda trovärdigt dokumenterade tillfälle någonsin, då varg dödat människor i Sverige, skedde år 1821. Denna varg hade emellertid plågats genom att hållas i fångenskap och sedan släpps ut i skogen. Med dessa erfarenheter av människan har jag full förståelse för att vargen hämnades.
Angrepp på människor har i modern tid bara skett i delar av världen där vargens livsbetingelser skiljer sig från de i Sverige. Dessa angrepp har oftast berott på följande faktorer; rabies, närmast total avsaknad av vilda bytesdjur eller inmatade vargar.
De senaste 70 åren finns kännedom om högst fem människor i Europa som kan ha dödats av icke-rabiessmittad vild varg, trots att det funnits ungefär 10 000 vargar och flera hundra miljoner människor.
I Dalarna, Värmland och Lappland pågår ständigt olovlig jakt på varg. Djurplågeriet och det fega mördandet i norr utförs till stor del av samer under vintertid då de hetsar vargar till döds genom att förfölja dem med snöscooter. Vargar och björnungar har hittats överkörda av snöscootrar och sargade till döds. De flesta dödade vargar hittas inte. Ofta hör man bland jägare uttrycket: ”skjut, gräv ner och håll käft”. I områden med varg har perversa djurplågare placerat ut saxfällor som åsamkat vargar, rävar och andra djur ohyggliga lidanden.
Ju mer jag lär känna människan, desto mer tycker jag om djuren.
Nils-Eric Hennix
http://hennix.blogspot.com
Sent: Sunday, January 03, 2010 3:49 PM
Subject: Hennix veckobrev 3 jan 2010: Morden på vargarna
10.000 moraliskt och intellektuellt underutvecklade lustmördare har gett sig ut i skogarna för att få utlopp för sin oemotståndliga önskan att döda 27 vargar, ett av de fåtal och mest värdefulla vilda djur vi har i Sverige. - Vargen tar får, skyller de på. Därför måste minst 10 % av vargstammen kollektivt straffas med döden.
Om jägarna vill värna om fåren så kan de bygga stängsel åt de fåtal fåruppfödare som behöver det. Sanningen är ju att jägarna totalt struntar i fåren, utan att de i sin primitiva föreställningsvärld känner sig som en modig jägare och karlakarl om de skjutit en varg.
Varför inte samma omtanke om hederligt folk som när det gäller fåren? Vi har hundratals notoriska brottslingar som mördar, våldtar, rånar och misshandlar människor. Det är ett betydligt större problem än de fåtal vargar som tar får. Kan inte de blodtörstiga och "modiga" jägarna jaga och skjuta 10 % av dessa brottslingar i stället? Då blir det ju en jämbördig jakt eftersom de kriminella också oftast har vapen.
Nej det kan de inte, därför att dessa hurtiga bondläppar är så fega att de inte törs möta jämbördiga motståndare. De törs inte en försvara eller hämnas sina familjer när de blir ansatta av brottslingar.
De som beslutat om massmordet på vargarna är riksdagens ledamöter. Dessa parlamentariska hönshjärnor tillgodoser det moraliska proletariatets önskningar eftersom dessa röstat in dem och för att riksdagsmännen generellt är av samma skrot och korn. De vill inte heller ha någon jakt på kriminella, nej brottslingarna ska ha omtanke och hjälp "i sin svåra situation". Kända brottslingar behandlas med stor respekt och får möjligheter att bli programledare i TV, skriva böcker, hålla väl betalda föredrag och få anställningar som ungdomsledare.
Jag undrar vad misshandlade och bestulna offer tänker på när brottslingen görs till kändis i TV.
I dagarna har vi sett resultatet av ett annat idiotiskt riksdagsbeslut för att tillgodose pöbelns primitiva instinkter; ett fullkomligt helvete av smällare och raketer som skämmer och skadar både djur, fåglar och människor. Fast det brinner upp flera hus varje år, människor skadas svårt och får lungcancer av tungmetaller som regnar ned, så tillåter riksdagen detta destruktiva beteende. Valboskapets primitiva nöjen tillfredsställs i första hand.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Med anledning av hetsjakten på varg publicerar jag min artikel om varg i repris:
Varg
Vargen är ett av de djur som ligger mig närmast om hjärtat. Hon är det otämjda, vilda, fria djur som representerar en del av den nordiska naturens själ. Hennes ylande om natten när hon uttrycker längtan, ångest och hunger eller kallar på andra vargar, manar fram en upplevelse hos mig av medkänsla och samhörighet under vår gemensamma tid som levande varelser på jorden.
Vargen symboliserar för mig den ursprungliga fria själen som inte kuvats till lydnad under människans onaturliga föreställningar och konstruerade, ickelevande miljö.
Vargen har en hög överlevnadsintelligens som inte är begränsad av mänskliga fördomar. Hennes naturliga realism, instinkt, luktsinne, kroppskonstitution och ofta clairvoyanta förmåga att känna på sig hotande faror, gör henne överlägsen människan att överleva utan hjälpmedel i vildmarken.
Mot sina närmaste, och även mot människor hon lärt känna, är vargen kärleksfull och tillgiven. Flera vittnen i Sverige har berättat om hur en varg kommit in på gården och börjat leka med deras hund.
I USA och Kanada har många forskare gjort sig bekanta med vilda vargar och dokumenterat deras tillgivenhet och intelligens.
I storstaden Anchorage i Alaska lever ca 30 vargar i två flockar. Varken dessa eller de 250 svart- samt 60 grizzlybjörnar som finns inom staden har någonsin dödat en människa. Vargarna har vid flera tillfällen varje år överfallit och dödat hundar som varit ute med sina ägare, men aldrig angripit ägarna. En enda djurvårdare behövs för att köra bort de björnar som ibland stör folk genom att rota i soptunnor eller tigga mat. Myndigheterna har inga planer på att skjuta vargarna eller björnarna.
Det är en gåta varför det finns så många människor i Dalarna och Värmland som har en fullkomligt obefogad vargskräck. Stora starka karlar håller på att göra i byxorna bara för att en varg tittar på dem, och kräver att vargen ska skjutas. Många är rädda för att vargen ska äta upp deras barn på väg till skolan. Detta problem löses inte med att mörda vargarna utan det är snarare befogat att den som har vargfobi får psykiatrisk vård; kognitiv terapi och medicinering.
Det enda trovärdigt dokumenterade tillfälle någonsin, då varg dödat människor i Sverige, skedde år 1821. Denna varg hade emellertid plågats genom att hållas i fångenskap och sedan släpps ut i skogen. Med dessa erfarenheter av människan har jag full förståelse för att vargen hämnades.
Angrepp på människor har i modern tid bara skett i delar av världen där vargens livsbetingelser skiljer sig från de i Sverige. Dessa angrepp har oftast berott på följande faktorer; rabies, närmast total avsaknad av vilda bytesdjur eller inmatade vargar.
De senaste 70 åren finns kännedom om högst fem människor i Europa som kan ha dödats av icke-rabiessmittad vild varg, trots att det funnits ungefär 10 000 vargar och flera hundra miljoner människor.
I Dalarna, Värmland och Lappland pågår ständigt olovlig jakt på varg. Djurplågeriet och det fega mördandet i norr utförs till stor del av samer under vintertid då de hetsar vargar till döds genom att förfölja dem med snöscooter. Vargar och björnungar har hittats överkörda av snöscootrar och sargade till döds. De flesta dödade vargar hittas inte. Ofta hör man bland jägare uttrycket: ”skjut, gräv ner och håll käft”. I områden med varg har perversa djurplågare placerat ut saxfällor som åsamkat vargar, rävar och andra djur ohyggliga lidanden.
Ju mer jag lär känna människan, desto mer tycker jag om djuren.
Nils-Eric Hennix
http://hennix.blogspot.com
lördag 2 januari 2010
Gammal Contra text
Jag fick dessa brev på rött papper och en gång hade jag tömt postboxen och satt på Uppsala pendeln och sorterade bort kuvert som jag inte ville ha med hem.
Ett litet kuvert verkade tomt stoppade ner fingrarna och skar mig illa på ett rakblad.Tog mig till tjänstekupén i B4 an och fick hjälp av tågpersonalen med ett plåster blödde illa.
Jag fick hotbrev till NDP box även i Uppsala Tobias Hubbinette dömdes för detta han hade hotat flera nationella i Uppsala.
I brevet stod det b la Lägg ner NDP annars kommer det sluta illa.
Uppsatta klistermärken blev ständigt förstörda.
I Almunge fick jag kontakt med några nationellt sinnade ungdomar som ville ha klistermärken.
En gång på väg mot en postbox 116 i Orminge C Saltsjö Boo smög jag upp märken diskret men nån såg mig och frågade viskande kan jag få några märken??
Hot mot Contra
Polisens decentralisering ett hot
mot rättsäkerhet och yttrandefrihet
I samband med Expo-affären har Stockholms-polisen kritiserats för att den behandlar politiskt betingad brottslighet på lokal nivå, varigenom brotten alltför lätt avskrives.
Contra delar helt denna kritik, och detta efter egen erfarenhet. Contra utsattes under förra året för en organiserad kampanj av hotelsebrev. När hoten övergick till att innehålla brev med rakblad (som kan förorsaka den som öppnar brevet skador) kontaktades polisen. Contra bad att få kontakt med någon person på polisen som kunde uttala sig om hotbilden och ge råd om eventuella skyddsåtgärder som kunde vidtas. Det var inte möjligt att få kontakt med någon sådan person. Istället hänvisades Contra till handläggare på Södermalmspolisen, som efter någon månad konstaterade att det var omöjligt att ringa in någon gärningsman.
Contra gjorde polisanmälan den 21 november 1995. Anmälan gjordes till närpoliskontoret på Sankt Eriksgatan på Kungsholmen och polisinspektör Roger Jansson. Ärendet överfördes omgående till Södermalmspolisen och polisassistent Ronny Fredeberg. Ärendet avskrevs i början av 1996. Contra har vid samtliga tre tillfällen då vi hade kontakt med polisen bett att få tala med någon som kunde ha speciell kunskap om politiska hot, utan att man från polisen kunde upplysa om det över huvud taget fanns någon sådan kunskap inom polisen. Vårt önskemål berodde dels på att vi önskade information om i vilken utsträckning hoten kunde övergå till handling (utöver rakbladen), dels en önskan om råd om hur Contra skulle skydda tidskriften och dess medarbetare.
Hot mot Contra
Contra mottog sammanlagt ett trettiotal hotelsebrev under hösten 1995. Breven har innehållit mordhot, obsceniteter och politiska "betraktelser". Det har varit uppenbart att de politiska inläggen kommit från en person med socialistiska böjelser och vidare har det varit klart att dessa böjelser inte varit av nationalsocialistisk karaktär.
Samtliga brev utom ett är poststämplat i Stockholm Klara. Enda undantaget är stämplat i Uppsala.
Tre brev av mer normal karaktär har inkommit, brev som i efterhand har kunnat kopplas till handstilen på hotelsebreven. Samtliga dessa tre brev innehåller en begäran om information om Contra till olika nationalsocialistiska organisationer. Dock har organisationens namn i samtliga fall dolts i form av en neutral boxadress.
Tre andra brev har innehållit fysiska otrevligheter. En använd tampong. Tre rakblad. Respektive en kondom.
Ett av de sista breven i serien kom från Ung Vänster. Sedan Contra publicerat uppgifter om det brevet och att polisanmälan gjorts upphörde hotelsebreven, samtidigt som Ung Vänsters förbundssekreterare sände ett brev till Contra och dementerade Ung Vänsters samröre med hoten.
Contra drar trots Ung Vänsters dementier slutsatsen att medlemmar i organisationen eller i närheten ligger bakom hoten. Metoden är dem ju inte främmande, vilket bland annat visas av de beslag av brandbomber som gjordes hos Ung Vänster i Västerås hösten 1994 och Ung Vänsters samröre med de anarkistiska och våldsbenägna AntiFa-grupperna (se bland annat vad som skrevs i Svenska Dagbladet på ledarsidan efter attentaten i Västerås). En intressant detalj är naturligtvis att det framkommit att Tobias från just Uppsala är anställd av tidskriften Expo (och därmed nu verksam i Stockholm). Han har blivit dömd för en rad hotelsebrev. Men också för sabotage, skadegörelse, ofredande och uppvigling. Tobias när ett omåttligt hat mot kapitalismen. Det tar sig uttryck i krossade bankfönster, sprejande mot EU på privata fastigheter men också sabotage mot TV-mottagningen i ett studentområde i Uppsala. Tobias har förklarat att TV främjar ett kapitalistiskt tänkesätt och han har därför klippt av kablar till centralantenner, skottat snö i paraboler för att försvåra mottagningen och till och med målat TV-skärmar svarta för att förhindra ägarna att bli påverkade av kapitalistiskt tänkande.
Några bindande bevis mot en viss gärningsman finns dock inte.
Här kommer dock indicierna:
Brev med angiven avsändare
1) brev med begäran om information om Contra till SP och en postbox i Sollentuna. Sedan Contras informationsmaterial kommit i retur, eftersom postboxen var stängd, kunde Contra fastslå att postboxen tillhört Sverige-Partiet (postboxen finns angiven i telefonkatalogen, men telefonnumret har upphört utan hänvisning). Åtminstone Sverige-Partiet kan därför räknas som oskyldig till hotelsebreven. De borde ju själva kunna hålla reda på sin egen adress. Däremot måste brevet vara avsänt av någon med intresse för Sverige-Partiet.
2) brev med begäran om Contras synpunkter på asylkubaner från "Aterna" vid en postbox i Stockholm. Brevet andades en inställning att Contra på något sätt skulle vara motståndare till invandring, inklusive medgivande av flyktingstatus till kubaner. Den som läst Contra, som innehållit inlägg från just asylkubaner, kan naturligtvis inte ha skrivit ett brev som detta. Det måste vara någon som haft en i grunden felaktig uppfattning om Contras ställningstaganden som skrivit brevet.
Sedan vi börjat granska hotelsebreven kunde vi konstatera att det oskyldiga brevet med begäran om information var skrivet med samma handstil som hotelsebreven. Postboxen visade sig tillhöra Sverige-Demokraterna. När Contra kontaktade Sverige-Demokraterna berättade de att de blivit något förvånade när de fått ett brev riktat till Aterna med svar på en fråga som de inte ställt. Vi drog av detta slutsatsen att inte heller Sverige-Demokraterna låg bakom hoten.
3) brev med begäran om information till Gunnar Gunnarsson (inget företag eller liknande angavs) på en postbox vid Brevia (114 79 Stockholm), ett företag som bland sina kunder har en rad tvivelaktiga organisationer och företag. Kuvertet var försett med en portobetalt stämpel från Ung Vänster. Ett porto betalt brev lämnas in på ett postkontor och betalas kontant av avsändaren eller mot faktura om avsändaren har kredit. Det här brevet kom när Contra skärpt uppmärksamheten och vi kontaktade därför omgående brevledes den aktuella postboxen och erbjöd oss att muntligt förmedla den önskade informationen. Vi nämnde inget om de hot som förmedlats med samma handstil. Vi fick svar från Kenneth Andersson, som förnekade att någon sänt ett brev till Contra. Postboxen visade sig tillhöra Nationaldemokratiska Partiet. Kenneth Andersson förklarade att han fått diverse hotelsebrev som påminde om dem Contra fått. Kenneth Andersson driver närradiosändningar i namnet Patriotiska Kultur- och Musikföreningen. Det är inte känt att det finns några andra medlemmar än Kenneth Andersson i vare sig Nationaldemokratiska Partiet eller Patriotiska Kultur- och Musikföreningen.
4) en Contra-medarbetare i Sydsverige har fått nationalsocialistiskt propagandamaterial från Hembygdspartiet i ett brev med stämpeln "Porto betalt" och "Ung Vänster". Först sedan han läst om Ung Vänsters hot i Contra blev han varse om de andra brev som sänts till Contra och det var då omöjligt att granska handstilen för en jämförelse.
Utdrag ur hoten (stavfelen ingår i originalen):
"Man prioriterar bort det som är dåligt för att ta fram det som är bra. Men först ska man se till att man skadar det som är dåligt för livet och se dens liv rinna iväg långsamt, det vet alla att det är så man ska göra, den ska inte kunna repa sig. Det är inget idée att bara utrotta, först ska det lidas, annars känner de ingenting och bara försvinner lugna vilket inte är tänktbart Inget trolleri längre, nu ska det hända på riktigt. Ska vi vänta utanför era hus och hälsa? Vill ni det? Ska vi vänta på er svar eller ska vi i ställe Ni har inte mycket tid kvar."
"Jag är röd. Jag är röd och ska sparka er ni vet vart. Men ni vågar inte möta lilla mig trots att där jag tänker sparka er ingenting har ni. Jag är röd. Jaaaggg är röööddd. Blå liknar skit. Där jag tänker sparka er ingenting har säkerligen ni. Jag är röd. Jag är röd, en röd flicka. Det är det jag är. I era barnsliga testiklar ska lilla jag sparka er."
"Jag dödar den med tystnad, går upp och åker snabbt hem till en riktig människa. Hörde ni det sista, det är väldigt viktigt med, att döda saken och åka till en människa."
"Det är stora skillnader mellan er och normala goda människor, eller hur? Med er har man rätt att göra vad som hels, vad man vill. Det är mening att ni ska må som pyton det handlar om att göra andra illa. Det är bra. Jag har rätt att göra så förstås. Ingen gör så mot mig men jag har rätt att göra så mot vissa andra. Mening är förstås att ni ska må illa, illa för alltid, jag är bra för det. Jag vet hur man gör det. Det spelar ingen roll om jag är röd eller inte, det som spelar roll är det jag gillar att göra mot dem som er."
"Det jag säger är mitt sätt att tvinga er till självmord. Nånsorts fjärrkontroll också. Leka med er med ord tills ni inte orkar längre och slutar vilja leva. Kan jag det? Jag tänker inte smutsa ner mina händer i att döda några som er så det är enda lösningen, ni får göra det själva"
"knivar och spindlarblod blod knivar och spindlar blod blod blod Det är bra och praktisk taktik haha haha haha, det är viktigt att de ska lida så de dör tidigare haha haha haha, utrottar den nästan sig själv haha haha haha utan att man behöver engagera sig djupt hahaha haha haha, desto bättre"
"Jag dödar den med tystnad"
Ung Vänster hävdar nu att Hembygdspartiet skulle ha kommit över en stämpel med namnet Ung Vänster och ligga bakom brev med sådana kuvert. De ovan nämnda utdragen kommer uppenbarligen från samma person som brevet som stämplats Ung Vänster. De politiska rader som kommer fram mellan hoten och galenskaperna överensstämmer inte med vad som kan förväntas från Hembygdspartiet. Vi tror därför inte heller på Hembygdspartiet som avsändare.
Det finns i brevskörden vidare ett stort antal hotelser kombinerade med grövre obsceniteter, som inte återges här.
Tillbaks
Ett litet kuvert verkade tomt stoppade ner fingrarna och skar mig illa på ett rakblad.Tog mig till tjänstekupén i B4 an och fick hjälp av tågpersonalen med ett plåster blödde illa.
Jag fick hotbrev till NDP box även i Uppsala Tobias Hubbinette dömdes för detta han hade hotat flera nationella i Uppsala.
I brevet stod det b la Lägg ner NDP annars kommer det sluta illa.
Uppsatta klistermärken blev ständigt förstörda.
I Almunge fick jag kontakt med några nationellt sinnade ungdomar som ville ha klistermärken.
En gång på väg mot en postbox 116 i Orminge C Saltsjö Boo smög jag upp märken diskret men nån såg mig och frågade viskande kan jag få några märken??
Hot mot Contra
Polisens decentralisering ett hot
mot rättsäkerhet och yttrandefrihet
I samband med Expo-affären har Stockholms-polisen kritiserats för att den behandlar politiskt betingad brottslighet på lokal nivå, varigenom brotten alltför lätt avskrives.
Contra delar helt denna kritik, och detta efter egen erfarenhet. Contra utsattes under förra året för en organiserad kampanj av hotelsebrev. När hoten övergick till att innehålla brev med rakblad (som kan förorsaka den som öppnar brevet skador) kontaktades polisen. Contra bad att få kontakt med någon person på polisen som kunde uttala sig om hotbilden och ge råd om eventuella skyddsåtgärder som kunde vidtas. Det var inte möjligt att få kontakt med någon sådan person. Istället hänvisades Contra till handläggare på Södermalmspolisen, som efter någon månad konstaterade att det var omöjligt att ringa in någon gärningsman.
Contra gjorde polisanmälan den 21 november 1995. Anmälan gjordes till närpoliskontoret på Sankt Eriksgatan på Kungsholmen och polisinspektör Roger Jansson. Ärendet överfördes omgående till Södermalmspolisen och polisassistent Ronny Fredeberg. Ärendet avskrevs i början av 1996. Contra har vid samtliga tre tillfällen då vi hade kontakt med polisen bett att få tala med någon som kunde ha speciell kunskap om politiska hot, utan att man från polisen kunde upplysa om det över huvud taget fanns någon sådan kunskap inom polisen. Vårt önskemål berodde dels på att vi önskade information om i vilken utsträckning hoten kunde övergå till handling (utöver rakbladen), dels en önskan om råd om hur Contra skulle skydda tidskriften och dess medarbetare.
Hot mot Contra
Contra mottog sammanlagt ett trettiotal hotelsebrev under hösten 1995. Breven har innehållit mordhot, obsceniteter och politiska "betraktelser". Det har varit uppenbart att de politiska inläggen kommit från en person med socialistiska böjelser och vidare har det varit klart att dessa böjelser inte varit av nationalsocialistisk karaktär.
Samtliga brev utom ett är poststämplat i Stockholm Klara. Enda undantaget är stämplat i Uppsala.
Tre brev av mer normal karaktär har inkommit, brev som i efterhand har kunnat kopplas till handstilen på hotelsebreven. Samtliga dessa tre brev innehåller en begäran om information om Contra till olika nationalsocialistiska organisationer. Dock har organisationens namn i samtliga fall dolts i form av en neutral boxadress.
Tre andra brev har innehållit fysiska otrevligheter. En använd tampong. Tre rakblad. Respektive en kondom.
Ett av de sista breven i serien kom från Ung Vänster. Sedan Contra publicerat uppgifter om det brevet och att polisanmälan gjorts upphörde hotelsebreven, samtidigt som Ung Vänsters förbundssekreterare sände ett brev till Contra och dementerade Ung Vänsters samröre med hoten.
Contra drar trots Ung Vänsters dementier slutsatsen att medlemmar i organisationen eller i närheten ligger bakom hoten. Metoden är dem ju inte främmande, vilket bland annat visas av de beslag av brandbomber som gjordes hos Ung Vänster i Västerås hösten 1994 och Ung Vänsters samröre med de anarkistiska och våldsbenägna AntiFa-grupperna (se bland annat vad som skrevs i Svenska Dagbladet på ledarsidan efter attentaten i Västerås). En intressant detalj är naturligtvis att det framkommit att Tobias från just Uppsala är anställd av tidskriften Expo (och därmed nu verksam i Stockholm). Han har blivit dömd för en rad hotelsebrev. Men också för sabotage, skadegörelse, ofredande och uppvigling. Tobias när ett omåttligt hat mot kapitalismen. Det tar sig uttryck i krossade bankfönster, sprejande mot EU på privata fastigheter men också sabotage mot TV-mottagningen i ett studentområde i Uppsala. Tobias har förklarat att TV främjar ett kapitalistiskt tänkesätt och han har därför klippt av kablar till centralantenner, skottat snö i paraboler för att försvåra mottagningen och till och med målat TV-skärmar svarta för att förhindra ägarna att bli påverkade av kapitalistiskt tänkande.
Några bindande bevis mot en viss gärningsman finns dock inte.
Här kommer dock indicierna:
Brev med angiven avsändare
1) brev med begäran om information om Contra till SP och en postbox i Sollentuna. Sedan Contras informationsmaterial kommit i retur, eftersom postboxen var stängd, kunde Contra fastslå att postboxen tillhört Sverige-Partiet (postboxen finns angiven i telefonkatalogen, men telefonnumret har upphört utan hänvisning). Åtminstone Sverige-Partiet kan därför räknas som oskyldig till hotelsebreven. De borde ju själva kunna hålla reda på sin egen adress. Däremot måste brevet vara avsänt av någon med intresse för Sverige-Partiet.
2) brev med begäran om Contras synpunkter på asylkubaner från "Aterna" vid en postbox i Stockholm. Brevet andades en inställning att Contra på något sätt skulle vara motståndare till invandring, inklusive medgivande av flyktingstatus till kubaner. Den som läst Contra, som innehållit inlägg från just asylkubaner, kan naturligtvis inte ha skrivit ett brev som detta. Det måste vara någon som haft en i grunden felaktig uppfattning om Contras ställningstaganden som skrivit brevet.
Sedan vi börjat granska hotelsebreven kunde vi konstatera att det oskyldiga brevet med begäran om information var skrivet med samma handstil som hotelsebreven. Postboxen visade sig tillhöra Sverige-Demokraterna. När Contra kontaktade Sverige-Demokraterna berättade de att de blivit något förvånade när de fått ett brev riktat till Aterna med svar på en fråga som de inte ställt. Vi drog av detta slutsatsen att inte heller Sverige-Demokraterna låg bakom hoten.
3) brev med begäran om information till Gunnar Gunnarsson (inget företag eller liknande angavs) på en postbox vid Brevia (114 79 Stockholm), ett företag som bland sina kunder har en rad tvivelaktiga organisationer och företag. Kuvertet var försett med en portobetalt stämpel från Ung Vänster. Ett porto betalt brev lämnas in på ett postkontor och betalas kontant av avsändaren eller mot faktura om avsändaren har kredit. Det här brevet kom när Contra skärpt uppmärksamheten och vi kontaktade därför omgående brevledes den aktuella postboxen och erbjöd oss att muntligt förmedla den önskade informationen. Vi nämnde inget om de hot som förmedlats med samma handstil. Vi fick svar från Kenneth Andersson, som förnekade att någon sänt ett brev till Contra. Postboxen visade sig tillhöra Nationaldemokratiska Partiet. Kenneth Andersson förklarade att han fått diverse hotelsebrev som påminde om dem Contra fått. Kenneth Andersson driver närradiosändningar i namnet Patriotiska Kultur- och Musikföreningen. Det är inte känt att det finns några andra medlemmar än Kenneth Andersson i vare sig Nationaldemokratiska Partiet eller Patriotiska Kultur- och Musikföreningen.
4) en Contra-medarbetare i Sydsverige har fått nationalsocialistiskt propagandamaterial från Hembygdspartiet i ett brev med stämpeln "Porto betalt" och "Ung Vänster". Först sedan han läst om Ung Vänsters hot i Contra blev han varse om de andra brev som sänts till Contra och det var då omöjligt att granska handstilen för en jämförelse.
Utdrag ur hoten (stavfelen ingår i originalen):
"Man prioriterar bort det som är dåligt för att ta fram det som är bra. Men först ska man se till att man skadar det som är dåligt för livet och se dens liv rinna iväg långsamt, det vet alla att det är så man ska göra, den ska inte kunna repa sig. Det är inget idée att bara utrotta, först ska det lidas, annars känner de ingenting och bara försvinner lugna vilket inte är tänktbart Inget trolleri längre, nu ska det hända på riktigt. Ska vi vänta utanför era hus och hälsa? Vill ni det? Ska vi vänta på er svar eller ska vi i ställe Ni har inte mycket tid kvar."
"Jag är röd. Jag är röd och ska sparka er ni vet vart. Men ni vågar inte möta lilla mig trots att där jag tänker sparka er ingenting har ni. Jag är röd. Jaaaggg är röööddd. Blå liknar skit. Där jag tänker sparka er ingenting har säkerligen ni. Jag är röd. Jag är röd, en röd flicka. Det är det jag är. I era barnsliga testiklar ska lilla jag sparka er."
"Jag dödar den med tystnad, går upp och åker snabbt hem till en riktig människa. Hörde ni det sista, det är väldigt viktigt med, att döda saken och åka till en människa."
"Det är stora skillnader mellan er och normala goda människor, eller hur? Med er har man rätt att göra vad som hels, vad man vill. Det är mening att ni ska må som pyton det handlar om att göra andra illa. Det är bra. Jag har rätt att göra så förstås. Ingen gör så mot mig men jag har rätt att göra så mot vissa andra. Mening är förstås att ni ska må illa, illa för alltid, jag är bra för det. Jag vet hur man gör det. Det spelar ingen roll om jag är röd eller inte, det som spelar roll är det jag gillar att göra mot dem som er."
"Det jag säger är mitt sätt att tvinga er till självmord. Nånsorts fjärrkontroll också. Leka med er med ord tills ni inte orkar längre och slutar vilja leva. Kan jag det? Jag tänker inte smutsa ner mina händer i att döda några som er så det är enda lösningen, ni får göra det själva"
"knivar och spindlarblod blod knivar och spindlar blod blod blod Det är bra och praktisk taktik haha haha haha, det är viktigt att de ska lida så de dör tidigare haha haha haha, utrottar den nästan sig själv haha haha haha utan att man behöver engagera sig djupt hahaha haha haha, desto bättre"
"Jag dödar den med tystnad"
Ung Vänster hävdar nu att Hembygdspartiet skulle ha kommit över en stämpel med namnet Ung Vänster och ligga bakom brev med sådana kuvert. De ovan nämnda utdragen kommer uppenbarligen från samma person som brevet som stämplats Ung Vänster. De politiska rader som kommer fram mellan hoten och galenskaperna överensstämmer inte med vad som kan förväntas från Hembygdspartiet. Vi tror därför inte heller på Hembygdspartiet som avsändare.
Det finns i brevskörden vidare ett stort antal hotelser kombinerade med grövre obsceniteter, som inte återges här.
Tillbaks
fredag 1 januari 2010
Nils-Eric Hennix 100101 Gott Nytt år
Inför det nya året
Låt ingen ta dina drömmar ifrån dig
Ett citat av Shakespeare dyker upp i mina tankar ibland: We are such stuff as dreams are made on, and our little life Is rounded with a sleep.
Mycket kan tas ifrån oss männniskor utan att vi tappar livsmodet och slutar kämpa för ett bättre liv. Men om någon tar våra drömmar ifrån oss, så tar de även vår livsglädje. Då ger många upp, blir likgiltiga, bittra och åldras i förtid.
Den som tar våra drömmar från oss kan vara staten/politikerna, makan/maken eller någon annan. När detta är på väg att hända så måste vi handla. Låt ingen ta dina drömmar från dig. Du har bara ett liv och det är kort. Låt heller inte rädsla vara din rådgivare. Rädslan är en dålig rådgivare. Det är bättre att göra en kraftansamling, kämpa, lida en kort tid och sedan återfå livsglädjen och drömmarna.
På det politiska planet så lever vi i en tid då den totalitära, socialistiska, parlamentariska demokratin har tagit livsglädjen från hundratusentals, kanske miljoner, svenskar. Den livsglädje och de drömmar som folk hade på 1950-1960-talet är bortblåsta. Vi som var unga då och kommit ut i arbetslivet upplevde en positivitet som genomsyrade hela samhället; vi ansåg allt vara möjligt, folk gladdes åt minsta lilla förbättring, skatterna var låga, musiken var glad och positiv, brottsligheten var låg, politikerna såg till svenskarnas bästa och vi kände att vi var ett folk som tillsammans skulle skapa världens bästa land.
I dag har vi politiker som effektivt tagit från oss all vi-känsla och gemensam glädje. De har vänt sig mot den egna befolkningen och behandlar främlingar från jordens alla hörn som första klassens medborgare som ska ha större förmåner och rättigheter än svenskarna. Svenskar bestraffas om de på något sätt kritiserar främlingarna, men främlingarna får ostraffat förolämpa svenskarna. Vi måste betala extremt höga skatter och får allt lägre pensioner eftersom vi tvingas försörja en halv miljon objudna snyltgäster som tagit sig till Sverige från jordens alla hörn. Främlingarnas förtryckande våldskulturer sprids över hela landet och brottsligheten har tiodubblats i takt med invandringen. Invandrarområdena liknar förorter till Helvetet. Till råga på allt förbjuder politikerna (och deras hantlangare) oss svenskar att kritisera detta förhållande och straffar oss med fängelse, bötesstraff, avsked från arbete, uthängning i pressen eller social utfrysning när vi öppet framför kritik mot mångkulturen.
Folk som tappat allt hopp om ett lyckligt Sverige, som förlorat sina drömmar och upplever makthavarna som personliga fiender – är tickande bomber. Det finns ingen farligare motståndare än den som inte har något att förlora. Det är inte fråga om, utan när bristningsgränsen blir nådd bland dessa tickande bomber. Då kommer, abstrakt uttryckt, den första bomben troligen att utlösa ett omfattande politiskt våld i syd- och mellansverige. Detta våld tror jag inte kommer att riktas mot invandrare i första hand, utan mot etablissemangets mångkulturförespråkare; politiker, journalister och offentliga tjänstemän.
Om dessa mångkulturförespråkare, som frenetiskt motarbetar Sverigedemokraterna och andra nationella grupper, hade en gnutta intelligens parad med självbevarelsedrift så skulle de i stället underlätta för Sverigedemokraterna att komma in i riksdagen och landets kommuner. Därmed så kanske de tickande bomberna desarmeras av sig själva. Denna insikt har emellertid inte etablissemanget. Därför blir verkligheten sannolikt en ångestfylld mardröm för vissa mångkulturförespråkare när den första tickande bomben briserat.
Under det gångna året har jag utsatts för mordförsök/mordbrand, bomber och skadegörelse samt blivit uthängd och förföljd i dagspressen för att jag offentligt kritiserat massinvandringen och mångkulturens skadeverkningar i Sverige. En redaktionschef som jag och Justitiekanslern fick åtalad för tryckfrihetsbrott mot mig, blev frikänd av en politisk tingsrätt eftersom jag är motståndare till mångkulturen. Polisen har inte utrett vem/vilka som utfört mordbranden och inte ens förhört misstänkta, av polisen identifierade och kända AFA-iter.
De onda krafternas syfte var att tysta mig och skrämma andra invandringskritiska till tystnad.
Men, de lyckades varken skrämma mig eller ta ifrån mig mina drömmar. I stället blev jag inspirerad att arbeta ännu mer för att sprida det nationella ljuset och få nordbor att vakna ur sin politiska törnrosasömn. Jag drömmer om ett nytt Sverige - befolkat av ett lyckligt, välmående, moraliskt högtstående nordiskt folk - som i framtiden kommer att försvara sin egenart och sitt hemland mot inre och yttre fiender.
Nils-Eric Hennix
Nyårsdagen 2010
--
N-E Hennix
Låt ingen ta dina drömmar ifrån dig
Ett citat av Shakespeare dyker upp i mina tankar ibland: We are such stuff as dreams are made on, and our little life Is rounded with a sleep.
Mycket kan tas ifrån oss männniskor utan att vi tappar livsmodet och slutar kämpa för ett bättre liv. Men om någon tar våra drömmar ifrån oss, så tar de även vår livsglädje. Då ger många upp, blir likgiltiga, bittra och åldras i förtid.
Den som tar våra drömmar från oss kan vara staten/politikerna, makan/maken eller någon annan. När detta är på väg att hända så måste vi handla. Låt ingen ta dina drömmar från dig. Du har bara ett liv och det är kort. Låt heller inte rädsla vara din rådgivare. Rädslan är en dålig rådgivare. Det är bättre att göra en kraftansamling, kämpa, lida en kort tid och sedan återfå livsglädjen och drömmarna.
På det politiska planet så lever vi i en tid då den totalitära, socialistiska, parlamentariska demokratin har tagit livsglädjen från hundratusentals, kanske miljoner, svenskar. Den livsglädje och de drömmar som folk hade på 1950-1960-talet är bortblåsta. Vi som var unga då och kommit ut i arbetslivet upplevde en positivitet som genomsyrade hela samhället; vi ansåg allt vara möjligt, folk gladdes åt minsta lilla förbättring, skatterna var låga, musiken var glad och positiv, brottsligheten var låg, politikerna såg till svenskarnas bästa och vi kände att vi var ett folk som tillsammans skulle skapa världens bästa land.
I dag har vi politiker som effektivt tagit från oss all vi-känsla och gemensam glädje. De har vänt sig mot den egna befolkningen och behandlar främlingar från jordens alla hörn som första klassens medborgare som ska ha större förmåner och rättigheter än svenskarna. Svenskar bestraffas om de på något sätt kritiserar främlingarna, men främlingarna får ostraffat förolämpa svenskarna. Vi måste betala extremt höga skatter och får allt lägre pensioner eftersom vi tvingas försörja en halv miljon objudna snyltgäster som tagit sig till Sverige från jordens alla hörn. Främlingarnas förtryckande våldskulturer sprids över hela landet och brottsligheten har tiodubblats i takt med invandringen. Invandrarområdena liknar förorter till Helvetet. Till råga på allt förbjuder politikerna (och deras hantlangare) oss svenskar att kritisera detta förhållande och straffar oss med fängelse, bötesstraff, avsked från arbete, uthängning i pressen eller social utfrysning när vi öppet framför kritik mot mångkulturen.
Folk som tappat allt hopp om ett lyckligt Sverige, som förlorat sina drömmar och upplever makthavarna som personliga fiender – är tickande bomber. Det finns ingen farligare motståndare än den som inte har något att förlora. Det är inte fråga om, utan när bristningsgränsen blir nådd bland dessa tickande bomber. Då kommer, abstrakt uttryckt, den första bomben troligen att utlösa ett omfattande politiskt våld i syd- och mellansverige. Detta våld tror jag inte kommer att riktas mot invandrare i första hand, utan mot etablissemangets mångkulturförespråkare; politiker, journalister och offentliga tjänstemän.
Om dessa mångkulturförespråkare, som frenetiskt motarbetar Sverigedemokraterna och andra nationella grupper, hade en gnutta intelligens parad med självbevarelsedrift så skulle de i stället underlätta för Sverigedemokraterna att komma in i riksdagen och landets kommuner. Därmed så kanske de tickande bomberna desarmeras av sig själva. Denna insikt har emellertid inte etablissemanget. Därför blir verkligheten sannolikt en ångestfylld mardröm för vissa mångkulturförespråkare när den första tickande bomben briserat.
Under det gångna året har jag utsatts för mordförsök/mordbrand, bomber och skadegörelse samt blivit uthängd och förföljd i dagspressen för att jag offentligt kritiserat massinvandringen och mångkulturens skadeverkningar i Sverige. En redaktionschef som jag och Justitiekanslern fick åtalad för tryckfrihetsbrott mot mig, blev frikänd av en politisk tingsrätt eftersom jag är motståndare till mångkulturen. Polisen har inte utrett vem/vilka som utfört mordbranden och inte ens förhört misstänkta, av polisen identifierade och kända AFA-iter.
De onda krafternas syfte var att tysta mig och skrämma andra invandringskritiska till tystnad.
Men, de lyckades varken skrämma mig eller ta ifrån mig mina drömmar. I stället blev jag inspirerad att arbeta ännu mer för att sprida det nationella ljuset och få nordbor att vakna ur sin politiska törnrosasömn. Jag drömmer om ett nytt Sverige - befolkat av ett lyckligt, välmående, moraliskt högtstående nordiskt folk - som i framtiden kommer att försvara sin egenart och sitt hemland mot inre och yttre fiender.
Nils-Eric Hennix
Nyårsdagen 2010
--
N-E Hennix
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)